Estela

Jag trodde aldrig att jag skulle hitta sanna, riktiga vänner. Här sitter jag nu med två underbara asiater.

Bloggen har legat nere ett bra tag nu. Jag har haft fullt upp med allt möjligt men nu ska jag se om jag får tid och ork att uppdatera.

Imorgon kväll åker vi hem. Hem till våra resp länder. Jag ska äntligen hem. En hel termin har försvunnit. Det har gått fort, det har varit tufft. Jag har gråtit mycket men jag har även skrattat mycket. Har aldrig varit såhär trött som jag är nu, både fysiskt och psykiskt. Jag har aldrig haft en upplevelse likt den här.

Den som har känt hur ensamheten slår,
han är för stolt att visa sina sår
och går där ensam genom alla år.

Den som behöver människorna bäst,
han fruktar också människorna mest
och går ibland dem som en okänd gäst.

Anna Greta Wide

Man måste få gråta ibland, speciellt när allting bara känns pannkaka. Trotts att det är första december, vitt utanför fönstret och att vi hade lucia här idag känns allt bara crap. Jag orkar inte med allt, allt som man borde och hur allt ska vara. Jag önskar att jag vore stark, att jag kunde ta allt med ett leende och det som inte möts med ett leende bara lägga i en trashbox file som töms utan att man vet ordet av det. Jag är så trött på hierarki och allt vad status heter. Den norm man man ska passa in i för att bli accepterad. Människor som trampar på andra för att själva känna en större tillfredsställelse. Hur människor bara springer omkring utan något djupare i tankarna. Jag är så trött på allt sådant.

Idag kom den första snön, det var en upplevelse kan jag säga! Tänk att befinna sig bland latinos, asiater och afrikaner som aldrig har sett snö! Dem blev helt galna! Jag har aldrig varit med om något liknande förut och detta är precis vad jag kallar Flekke upplevelse!

Hjälp vad det var längesedan jag skrev här! Man har så fullt upp hela tiden så man hinner inte med något som inte har med skolan att göra knappt. Idag är det 13 dagar kvar till winterbreak, ska bli så otroligt skönt! Inte det att jag vill lämna skolan, jag kommer att gråta floder, men nu längtar jag hem och vill tillbaka till min "riktiga" värld. Inte vet jag om jag kan kalla det för min "riktiga" värld, det är ju trotts allt här mitt liv är men det kommer nog bli tydligare efter jul. Det jag längtar mest efter är min egen säng, mammas mat och ensamhet. Trodde aldrig att jag skulle säga att jag längtar efter ensamhet men tro det eller ej, gör jag nog det. Självklart alla nära och kära där hemma, åh vad jag saknar min morfar... Ska bli så kul att få se dem och så fira jul. Det kommer bli en spännande jul, Vanessa från Mexico kommer med hem och ska fira svensk jul, får bara hoppas på att den visar sin bästa sida, vilket betyder en vit jul.

Solen skiner faktiskt idag, jätte mysigt!

Har just nu freeblock, ska försöka hinna plugga lite också.  I eftermiddag efter min rockclimbing så ska jag ta bussen till Bergen (wow, civilization!) och möta upp mamma och syrran. Vi ska stanna i Bergen i helgen och shoppa och äta GOD mat, till skillnad från Kantinan. Sedan på söndag åker dem med mig hem till college och ska hälsa på alla vänner och se hur skolan ser ut. Sakna båda av dem två massor så det ska bli så roligt att träffa dem igen!

Hej, hjälp vad länge sedan det var jag tog upp bloggen. Har som vanligt en massa att göra men det är verkligen roligt.

Jag känner nu att jag bara måste få ut allt. Bloggen är kanske inte rätt ställe men jag har ingen annan stans att utrycka mig. Jag är så trött på vissa spel, på vissa människor som ska visa sig vara bättre än alla andra. Hur vet man egentligen om man känner någon? Hur ska man någonsin kunna lära känna någon här om alla är så låsta. Dem är bara inriktade på ett sätt och har bara en sak framför ögonen. När vet man om man känner någon på riktigt? Bara ytligheter har någon betydelse, man ska synas, vara roligast och coolast i allmänhet. Sedan vad som finns innut spelar ingen roll. Här är det engångsligg som gäller och mn ska få flest för att synas. Tänk om man inte är sån? Måste man vara sån? Hur vet man vad man egentligen vill? Det sägs att alla ska vara accepterade, att det inte föregår något skitsnack. Klart det gör. Visst, alla är accepterade men i olika grupper och man får självklart olika status.

Tänk om det fanns en värld där alla var lika och där hireaki inte fanns. Jag blir så trött på allt som ha md utsidan att göra, man stoppas om utsidan inte är tillräckligt bra. Har folk aldrig tänkt på att dem som dem kallar "tråkiga", "osociala" osv kanske har ett skäl till det? Hur ska man kunna vara social och intressant om man aldrig ges en chans till det? Folk hinner aldrig upptäcka en, och då blir det som det blir.  Visst är det svårt på här att vara trevlig hela tiden men jag tycker inte att det är för mkt begärt direkt.

Jag trodde att jag äntligen hade hittat någon, trodde att vi hade fått kontakt. Tydligen var det inte så, jag var väl inte den du ville ha. Jag börjar darra varje gång jag ser dig och jag ville verkligen ha dig. Nu får jag titta på när du håller någon annan. Ibland suger livet...

Det finns en människa här på college som betyder mer än något annat. Du vet vem du är. Tack för att du vill vara min vän. <3

Hjalp vad lange sedan det var jag skrev! Tiden bara rinner ivag har, vi har sa fullt upp dygnets alla timmar, man hinner knappt sova. Jag borjar stalla mig in till stallet mer, men det har varit tuft den forsta veckorna, det kan jag inte forneka. Man saknar alla dar hemma och allt kanns ovant. Vi har aven ganska mycket laxor, men det kommer deffinitivt bli varre. Fast det ar klart, jag gillar ju att plugga sa det gar allt bra. Vad jag dock hatar med detta ar regnet. Detta eviga deprimerande regn, men man vanjer sig.

Idag har jag iallafall haft historia, E-systems och engelska, roliga lektioner alla tre. Det skona har ar att lektionerna slutar två, så man har hela eftermiddagen på sig att plugga, umgås och EAC. Jag har aven haft ett Global Concern mote dar vi planerade infor vår konferense som vi ska ha i oktober i Bergen. Ikvall blir det ett birthday party for en av mina grannar, roligt! Ska bara klara av min svenska uppsats forst....


Ha det sa bra sa hoppas jag att jag hinner uppdatera lite oftare!