Estela

Jag trivs verkligen jättebra här på college, känner att jag kommer in i det bra, men samtidigt känner man hur hård press det är på plugget men även hur mycket man lär sig. Man lär sig något nytt varje dag vilket är otroligt roligt. Skolan är så annorlunda mot hemma, både positivt och negativt.

Jag tänker dock inte sticka under stolen med att det är tufft. Det är jobbigt att vara här och det måste man bara våga erkänna. Jag känner en typ av falskhet, att alla har en fasad, allt är så glatt och positivt, men jag hoppas snart att det kommer att ändras, man kan inte gå året runt och alltid vara glad och aldrig våga erkänna dem problem som finns. Något man inte får glömma bort är att det är en helt vanlig skola, med ups and downs, trotts att det heter UWC.

Dem senaste dagarna har jag börjat se vilka som man vill umgås mer med, vilka som man känner att man kan lita på, för med så många och så tätt inpå hinner man inte med alla. Alla är otroligt underbara, det är bara så att vissa trivs man bättre med.

Idag har jag som vanligt haft en vanlig skoldag, vi går ju bara till två, fast på tisdagar är det lite speciellt och då har vi kortare lektioner och efter lunch college meeting. Idag var det dock istället advisor meeting,men vår advisor dök aldrig upp så vi fick snopna gå där ifrån.  Hela eftermiddagen spenderades på ett refugee center i Förde, som ligger en och en halv timme med buss. Det är min EAC och community service som jag har varannan vecka. Älskar verkligen detta, det tar mycket tid men dte är det deffinitivt värt. Så mycket glädje man får ut av barnen som bor där. Allt man ger får man tillbaka dubbelt.

Nu måste jag deffinitivt fortsätta med mina läxor (läs börja), ska ta tag i human rights som faktiskt är min favorit kurs. Svårt men sjukt intressant.

Dale, närmaste civilisation vi har.

Jag och my lovely mexican Vanessa.