Ibland är allt bara jobbigt
Man måste få gråta ibland, speciellt när allting bara känns pannkaka. Trotts att det är första december, vitt utanför fönstret och att vi hade lucia här idag känns allt bara crap. Jag orkar inte med allt, allt som man borde och hur allt ska vara. Jag önskar att jag vore stark, att jag kunde ta allt med ett leende och det som inte möts med ett leende bara lägga i en trashbox file som töms utan att man vet ordet av det. Jag är så trött på hierarki och allt vad status heter. Den norm man man ska passa in i för att bli accepterad. Människor som trampar på andra för att själva känna en större tillfredsställelse. Hur människor bara springer omkring utan något djupare i tankarna. Jag är så trött på allt sådant.
Vi pratade idag och läste dikter från Erik Johan Stagnelius, hans liv har influerat hans skrivande ganska mycket och han hade ett tufft liv och levde i princip ensam livet igenom, utan varken kärlek eller vänskap. Såhär känner jag mig idag, kanske kommer mitt liv att sluta på samma vis, utan vänskap utan kärlek. Det skulle inte förvåna mig.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Det handlar inte om status.Man är inte med en person för att den är cool , utan för att man tycker om den ?
Börja med att ta tag i ditt liv.
Postat av: Klara
Så känns det ibland, men om det är så det slutar, then so be it? Stagnelius klarade sig fint, och det kommer du och jag också göra.
Trackback
