Estela

Jag känner nu att jag bara måste få ut allt. Bloggen är kanske inte rätt ställe men jag har ingen annan stans att utrycka mig. Jag är så trött på vissa spel, på vissa människor som ska visa sig vara bättre än alla andra. Hur vet man egentligen om man känner någon? Hur ska man någonsin kunna lära känna någon här om alla är så låsta. Dem är bara inriktade på ett sätt och har bara en sak framför ögonen. När vet man om man känner någon på riktigt? Bara ytligheter har någon betydelse, man ska synas, vara roligast och coolast i allmänhet. Sedan vad som finns innut spelar ingen roll. Här är det engångsligg som gäller och mn ska få flest för att synas. Tänk om man inte är sån? Måste man vara sån? Hur vet man vad man egentligen vill? Det sägs att alla ska vara accepterade, att det inte föregår något skitsnack. Klart det gör. Visst, alla är accepterade men i olika grupper och man får självklart olika status.

Tänk om det fanns en värld där alla var lika och där hireaki inte fanns. Jag blir så trött på allt som ha md utsidan att göra, man stoppas om utsidan inte är tillräckligt bra. Har folk aldrig tänkt på att dem som dem kallar "tråkiga", "osociala" osv kanske har ett skäl till det? Hur ska man kunna vara social och intressant om man aldrig ges en chans till det? Folk hinner aldrig upptäcka en, och då blir det som det blir.  Visst är det svårt på här att vara trevlig hela tiden men jag tycker inte att det är för mkt begärt direkt.

Jag trodde att jag äntligen hade hittat någon, trodde att vi hade fått kontakt. Tydligen var det inte så, jag var väl inte den du ville ha. Jag börjar darra varje gång jag ser dig och jag ville verkligen ha dig. Nu får jag titta på när du håller någon annan. Ibland suger livet...

Det finns en människa här på college som betyder mer än något annat. Du vet vem du är. Tack för att du vill vara min vän. <3

Hjalp vad lange sedan det var jag skrev! Tiden bara rinner ivag har, vi har sa fullt upp dygnets alla timmar, man hinner knappt sova. Jag borjar stalla mig in till stallet mer, men det har varit tuft den forsta veckorna, det kan jag inte forneka. Man saknar alla dar hemma och allt kanns ovant. Vi har aven ganska mycket laxor, men det kommer deffinitivt bli varre. Fast det ar klart, jag gillar ju att plugga sa det gar allt bra. Vad jag dock hatar med detta ar regnet. Detta eviga deprimerande regn, men man vanjer sig.

Idag har jag iallafall haft historia, E-systems och engelska, roliga lektioner alla tre. Det skona har ar att lektionerna slutar två, så man har hela eftermiddagen på sig att plugga, umgås och EAC. Jag har aven haft ett Global Concern mote dar vi planerade infor vår konferense som vi ska ha i oktober i Bergen. Ikvall blir det ett birthday party for en av mina grannar, roligt! Ska bara klara av min svenska uppsats forst....


Ha det sa bra sa hoppas jag att jag hinner uppdatera lite oftare!

Jag har snart varit här i Norge och Flekke i två veckor. På ett sätt känns det som en evighet, samtidigt som det känns som att vi kom hit igår. Denna veckan har vi börjat med våra lektioner, och det känns riktigt roligt att vara igång igen. Jag kan verkligen känna att jag mår bra här, visst känns det lite ensamt och så ibland, man får kännslan av att man inte passar in, men vad jag har lärt mig sedan jag kom hit är att det handlar om min egen inställning. Är jag possitiv till allt och ser alla möjligheter som ges istället för det som kan verka negaivt så blir allt mycket roligare. Man måste få låta det ta lite tid tror jag, vissa hittar sin plats med en gång medans andra tar lite tid på sig. Här finns verkligen alla typer av människor vilket är så sjukt underbart!

Nu borde jag verkligen sova, ikväll har vi haft room dinner, snickarbooa som är ett cafe som hålls av oss elever och sedan vid tolvslagt var det ett födesedagsfirande. Det bästa med helgen är att man kan sova, vi har inte brunch förrän vid ett imorrn. Imorgon kväll är det dags för det första cabin party, gonna be such fun!