Estela

God morgon!

Solen skiner, visst är det underbart?!  Jag blir alltid så glad av solen, funkar nästan som lite terapi för mig.  Otroligt trött idag, inte så konstigt dock.  Egentligen förstår jag inte vad jag gör uppe så här tidigt, börjar inte förrän ett. 

Tänkte berätta lite mer on helgen i Höör, den har varit underbar! Man känner sig nästan som en liten familj och man kommer säkert bli otroligt tajta med tiden. Jag mötte upp Tea på stationen i Höör, som jag faktiskt bara har pratat med på facebook tidigare men hon var lika gullig som jag hade föreställt mig.

När vi kom fram väntade såklart Sofie, Wojteck, Astrid (som ska t Wales) och Stina(ska till Indien) på oss. Det vi sedan råkade ut för måste ju nästan ses som den sista prövningen, sista testet för att se om vi är kapabla för att klara av det hårda livet på skolorna. Enligt egen uppsaga tycker jag helt klart att vi klarade av det med stolthet. Vi skulle alltså bada vid sjön som skulle ligga 2 km bort, men vi gick och gick. Ingen sjö i sikte. När vi äntligen siktade sjön nedanför och vi kom fram låg en kohage framför oss. Under elstängslet och fortsatt promenad ner mot sjön. Intet ont anande. 
 Det börjar med att en fastnar i träsket, och sitter fast i lera och vatten. Sedan går alla mot samma öde. Vita skor som längre inte är vita, lera blandat med komocka upp till midjan och sår på benen.  Som Sofie lägligt skrek "Jag har koskit mellan tårna!"   När vi äntligen kom hem efter denna otroligt dramatiska och hemska upplevelse (utan bad) så stank vi inte jordgubbar och hallon direkt.  Inte gick det att få bort allt heller... Memory for life, thats true.  Jag tror vi kommer att bli ett galet gäng!

På kvällen låg vi och pratade hela natten och åpna som vi är gick vi och hämtade kakburkarna och åt kakor halv fem haha... 

Galet rolig helg kan jag bara säga, jag vill bara börja skolan med dessa NUUU!


Lägg märke till fd eleven Pääär som testar sin smärtgräns


Sofie har fått medsmak av de skånska träsken


Gemenskapen är A och O


Bears by Wojteck