Estela

Är jag verkligen vuxen bara för att jag har fyllt 18? Jag tror inte det. Jag känner mig fortfarande liten som ett barn som ringer till mamma och gråter. Idag insåg jag för första gången att jag inte är så liten ändå.  När jag gick till banken tog jag en kölapp, satte mig på en bänk bredvid en trevlig gammal tant och väntade på min tur. När det var min tur blev jag lotsad in i dem där båsen som man alltid har följt med förändrarna till när dem skulle till banken. Jag kände mig stor, första gången jag är på banken utan mamma. Han frågade många gånger vad jag ville ha, om jag ville göra si eller så, och jag som alltid har överlåtit det till mamma fick nu lite svårt beslutsångest. 
Att vara vuxen att bestämma över sin egen ekonomi är för mig stort.  Dock kliar det i fingrarna på mig om att köpa aktier och fonder, jag vill göra miljonklipp nu, haha.  Men det är lite av en sport det där, att köpa och sälja.

Nu ska jag äta lunch, vegetarisk lassange, mumma!