Estela

När jag möter nya människor har jag alltid svårt att veta hur jag ska bete mig, att jag skriver om detta gör att jag har lättare att komma ifrån det, jag ser hur jag utvecklas. Sedan kan det tyckas att jag tjatar men det är mitt sätt att bearbeta det.
Idag när jag pratade med Sofie om vad vi ska göra i London så frågar hon mig om jag vill till British museum,och som den fegis jag är svarar jag nja.. vet inte...  Tänkte väl att jag skulle framstå som världens tönt om jag vore överlycklig som ett barn om jag fick gå dit (visserligen är det sant) sedan hade hon pratat mycket om shopping och så. Såklart slutar det med att hon säger att hon iaf vill dit och tycker det är jätteintressant och inte alls vill lägga så mycket tid på shopping, som den idiot jag är ändrar jag mig då såklart.... Framstår säkert som världens härmapa som inte har några egna intressen eller någon aning om vad jag vill göra. Känner mig så dum såhär i efterhand att jag beter mig som ett litet barn som gör allt för att få vara med. Lite utav det där barnet finns såklart kvar, annars hade situationen aldrig uppståt.

Måste i fortsättningen våga säga vad jag tycker och inte bete mig som en barnunge!