Är äldrevården verkligen så dålig?

Har nu efter denna hektiska dag landat. Hemma. Tänk vad skönt att ha något som man kan kalla för hemma, det är ju inte alla som har det tyvärr. Vad jag älskar mitt hem, mitt alldeles egna hem.

Jag har ju ännu inte berättat vad jag jobbar med, jag jobbar på ett äldreboende. Jobbade där i somras, halkade in där på ett bananskal kan man säga enkelt förklarat, men jag trivs otroligt bra. Många tror att det bara är att torka dem gamla i rumpan och torka upp spyor, och visst måste man göra det, men det är ju så mycket mycket mer. Den kontakt man får med dem gamla, man pratar och skrattar ihop. Man blir en del av deras liv. Det är ett jobb som ger så mycket tillbaka, mycket mer än vad man ger. Och så älskar jag ju kontakten med människor.

Aftonbladet hade ju gjort en stor undersökning om äldrevården, och hur dålig den är. Visst har den brister, men det har ju all typ av vård. När man ser det från insidan såhär som jag gör så kan jag inta alls förstå kritiken. Okej att vissa kanske inte passar att jobba med gamla, men då ska ju dem inte jobba med det heller. Det är det ju inte äldrevården i sig som är fel, utan att man anställer fler personer.

Att man behandlar dem gamla som något vårdpaket stämmer inte alls, vi för alltid en dialog och frågar alltid hur dem själva vill ha det. Vi slänger inte fram en smörgås på morgonen utan vi frågar vad dem vill ha just denna morgon, ibland blir det gröt eller ägg och ibland är det just en smörgås dem vill ha. Vi jäktar oss inte igenom och försöker att ta oss tid till varje, dock är det ibland svårt när vår bemanning inte räcker till, vi behöver bli fler som jobbar så att vi hinner sätta oss ner och bara kolla lite på tv tillsammans, många är ju faktiskt väldigt ensama. Jag satt faktiskt och kollade lite på Idol med en tant ikväll och det  var jätte mysigt. Man känner hur mycket det uppskatts.

Det som är det sorgliga med att jobba inom äldreomsorgen är att se vad som händer när man blir gammal, man blir ju mer och mer som ett barn igen. Och det är skrämmande. Visst kan man tycka att dem är instängda och inte kan  komma ut, men det är ju inte det att vi stänger om dem, vi ser gärna att dem hittar på saker och åker bort och så, men dem flesta orkar inte och kan inte. Det är aldrig vi i personalen som sätter stopp för sådannt, utan vi hjälper alltid till i den mån vi kan.

Vad tycker du om detta? Komentera!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback