....
Sitter fast i ett svart hål, jag är fast och kan inte komma loss. Jag vet inte hur jag ska bete mig, jag vet inte hur jag ska va.
Destruktiva tankar spökar i huvudet, gråten rinner ner över kinderna. Jag är tom, alldeles tom. Inte kan man vara känslokall? Eller kanske kan man det. Kan man har så mycket kännslor så att det tillslut endast är en stor röra som bara ger ett stort tomrum?
Sorgen och längtan måste vara det som är värst. Suget in mot hjärtat när man söker efter något men när man väl har kommit dit är det tomt. Allt som finns är ett tomt hål.
Så känns det nu, och jag har ingen aning hur jag ska kunna reparera det stora hålet som finns i magen.
Destruktiva tankar spökar i huvudet, gråten rinner ner över kinderna. Jag är tom, alldeles tom. Inte kan man vara känslokall? Eller kanske kan man det. Kan man har så mycket kännslor så att det tillslut endast är en stor röra som bara ger ett stort tomrum?
Sorgen och längtan måste vara det som är värst. Suget in mot hjärtat när man söker efter något men när man väl har kommit dit är det tomt. Allt som finns är ett tomt hål.
Så känns det nu, och jag har ingen aning hur jag ska kunna reparera det stora hålet som finns i magen.
Kommentarer
Trackback
